In the name of the father

Svensk titel: I faderns namn

Storyn i korta drag: Gerry Conlon (Daniel Day-Lewis) är en ung man som under det tidiga 70-talet lever ett halvkriminellt liv i Belfast. Hans oroliga föräldrar bestämmer sig för att skicka iväg honom till London för att han inte ska hamna i mer trubbel. Väl i London blir Gerry efter en ödesdiger kväll oskyldigt misstänkt för ett allvarligt bombdåd, något som leder till att han grips och fängslas tillsammans med delar av hans familj. Vi får följa deras kamp för upprättelse och frihet.

Övriga skådespelare: Pete Postlethwaite, Joanna Irvine, Emma Thompson, Mark Sheppard, Gerard McSorley

Regi: Jim Sheridan

Manus: Gerry Conlon, Terry George

Produktionsår: 1993

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Detta var en så skön påminnelse om varför jag tycker att europeisk film är så överlägsen amerikansk. Precis som i Bloody Sunday så får scenografin och kostymeringen det att kännas som att man verkligen befinner sig i början på 70-talet. Fotot kryper riktigt nära och tillsammans med ett enastående skådespeleri gör det att det hela känns väldigt verkligt och stundtals påträngande. Det är ofattbart att människor kan bete sig så här mot varandra - det är känslan som dröjer sig kvar långt efter filmens slut.

Vackraste repliken: "What I remember most about my childhood is holding your hand. My wee hand in your big hand, and the smell of tobacco. I remember, I could smell the tobacco in the palm of your hand. When I want to feel happy, I try to remember the smell of tobacco."

Mitt betyg: 4

Läs mer om filmen...
Se trailer

Crash

Storyn i korta drag: Under två kaotiska dygn får vi följa en grupp människor i Los Angeles. Vissa öden är direkt sammanlänkade - andra mer indirekt. Vad som förenar dem alla är situationer som uppstår ur rasism eller: situationer som föder rasism.

Skådespelare: Don Cheadle, Yomi Perry, Sandra Bullock, Brendan Fraser, Thandie Newton, Terrence Howard, Matt Dillon, Ryan Phillippe, Chris 'Ludacris' Bridges, Larenz Tate

Regi: Paul Haggis

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Jag brukar vara lite smått nervös när jag ska se en film som jag i förväg har höga förväntningar på, men vad gäller Crash hade jag kunnat vara lugn. Den gjorde mig inte besviken, filmen lever upp till sitt goda rykte med besked. Det är härligt med ett manus som är så väl genomarbetat som detta, ett manus som utmanar och ifrågasätter ens egna värderingar och huruvida man verkligen är så fördomsfri som man skulle önska och som tvingar en att gång på gång omvärdera sin syn på karaktärerna - både till det bättre och det sämre. Det faktum att människor är väldigt mångfacetterade och oerhört komplexa varelser framkommer här på ett sätt som man sällan ser på film. Crash rymmer många starka skådespelarinsatser, framförallt är jag väldigt imponerad av Don Cheadle, Thandie Newton och Terrence Howard. Detta är en viktig film som belyser det faktum att rasism är ett ständigt närvarande gissel i vårt samhälle. Det förekommer inom alla grupper och mellan alla grupper - det är bara att acceptera faktum. Den mer intressanta frågan är: vad gör vi åt det? Hur lär vi oss själva och nästa generation att tänka på ett sätt där rädslan för det vi inte känner till inte får ta överhanden? Den stora tankeställaren för mig personligen var att vi alla har ansvar för att inte ge tillbaka med samma mynt när vi utsätts för elakheter eller förtal - även om vår handling är så liten som ett argt svar på YouTube. Det enda det åstadkommer är mer ilska och mer hat som trappas upp skadar fler och fler. Vi kan välja att skicka vidare vänlighet och respekt istället - vem vet hur många liv vi räddar i det långa loppet?

Skönaste one-linern: "I am not yelling! I am upset!"

Mitt betyg: 4

Läs mer om filmen...
Se trailer

1939

Storyn i korta drag: Under de sex krigsåren 1939-1945 får vi följa Annikas (Helene Egelund) resa ut i vuxenvärlden, en resa som ständigt skuggas av det krig som rasar ute i världen. Från den trygga men tråkiga tillvaron på gården i den lilla Värmländska byn beger sig Annika till Stockholm för att där upptäcka livet, vänskap och den stora kärleken. Men allt blir inte som hon tänkt sig.

Produktionsår: 1989

Övriga skådespelare: Helena Bergström, Per Morberg, Ingvar Hirdwall, Anita Ekström, Per Oscarsson, Johan Ulveson, Keve Hjelm, Anita Wall

Regi: Göran Carmback

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Helena Bergström gråter och Per Morberg spelar kräket - Har ni sett det förut? Ja, jag med; om och om igen. Detta var ett tre timmar långt sömnpiller. Man hade hur lätt som helst kunnat plocka bort åtminstone 90 minuter av filmen. Kostymeringen och scenografin är snygg men annars är det inget med det filmtekniska som tilltalar mig. Per Oscarsson är i alla fall alltid Per Oscarsson och lyser som den stjärna han är. Det som räddar filmen från jumbobetyget är skön musik, snygga Stockholmsbilder och som tidigare sagts, vackra kläder och fin scenografi.

Skönaste one-linern: "Vårt svenska lejon är som en jävla igelkott!" ~ Farfar Isak uttrycker sitt missnöje med det svenska försvaret

Mitt betyg: 2

Läs mer om filmen...

Silverado

Storyn i korta drag: I det amerikanska ”wild, wild west” sammanstrålar fyra cowboys; Den skicklige Emmet (Scott Glenn), prickskytten Malachi (Danny Glover), hedersmannen Paden (Kevin Kline) och skjutgalne Jack (Kevin Costner). Tillsammans rider de till den lilla staden Silverado med varsitt syfte. Väl där dras de in i stadens kamp mot Silverados starke man McKendrick, en fight som blir större än de från början räknat med.

Produktionsår: 1985

Övriga skådespelare: Rosanna Arquette, Linda Hunt, Lynn Whitfield

Regi: Lawrence Kasdan

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Detta vill jag lova var pangpang så det fortfarande smäller i huvudet på mig. Westernfilmer är tillsammans med skräckfilmer något som jag sett väldigt lite av, därför är det mycket trevligt som omväxling. Faktum är att detta var helt okej: schysta skådespelarinsatser, snygga stunts, vackra omgivningar och stundtals väldigt roligt. Bara att se en ung Kevin Costner som halvgalen cowboy med dubbel uppsättning skjutvapen var en underhållande upplevelse. Något som var lite underligt var ett plötsligt övertagande av kärleksintresse. Ena stunden uppvaktades en flicka av Paden för att i nästa sekvens höra ihop med Emmet - det hängde jag inte riktigt med på, men vad vet jag, det kanske fungerade så på den tiden och i den miljön? Och så naturligtvis… Kevin Kline i helkroppspyjamas med uppknäppbar lucka där bak – need I say more? ;)

Skönaste one-linern: "The world is what you make of it friend. If it doesn’t fit, you make alterations."

Mitt betyg: 3

Läs mer om filmen...
Se trailer

The Devil Wears Prada

Storyn i korta drag: Andy Sachs (Anne Hathaway) är helylletjejen som efter avslutade journaliststudier flyttar från den amerikanska mellanvästern till det pulserande storstadslivet i New York för att göra karriär. Utan att knappt vara medveten om hur, har hon plötsligt fått jobb som biträdande assistent åt Miranda Priestly (Meryl Streep) den framgångsrika och beundrade chefredaktören för modetidskriften Runway. Det dröjer emellertid inte länge förrän Anne inser att hennes nya chef är allt annat än trevlig. I en värld där perfektion, känsla för mode och size zero är mantrat på allas läppar tvingas Anne ganska snart anpassa sin "girl next door"-look, men är det värt priset?

Övriga skådespelare: Emily Blunt, Stanley Tucci, Adrian Grenier

Regi: David Frankel

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Ugly Betty möter Sex and the city och blir film - det är snabbaste sättet att sammanfatta The Devil wears Prada. Skillnaden är att Betty heter Andy, hon är allt annat än ful och så mycket sex är det inte tal om. Därmed inte sagt att det är dåligt; i genren lättsam komedi klarar sig den här rullen riktigt bra och passar utmärkt för en trött och regnig söndag. Anne Hathaway är här i sitt rätta element och får upprättelse från sin prestation i Brokeback Mountain. Meryl Streep är alltid bra och övriga skådespelarinsatser är helt okej. Filmen är till stora delar snygg yta, men det är ju just vad branschen man framställer handlar om, så det är helt i sin ordning. Hade man velat, hade man med filmen kunnat gå djupare in på alla absurditeter som finns i modebranschen, nu blir det mest bara något man snuddar vid. Stort plus för att man fångat New York på att sätt som gör att stadens atmosfären går rakt igenom rutan.

Skönaste one-linern: "I'm on this new diet. Well, I don't eat anything and when I feel like I'm about to faint I eat a cube of cheese. I'm just one stomach flu away from my goal weight."

Mitt betyg: 3

Läs mer om filmen...
Se trailer

Hitler: The rise of evil

Storyn i korta drag: Hitler: The rise of evil är ett tre timmar långt episkt drama som försöker ge svaret på hur en man som av sin eftervärld betraktats som ondskan personifierad blev den man han var. Det är också den sanna historien om Adolf Hitlers (Robert Carlyle) väg till makten – från att vara den lilla pojken som växte upp i Österrike till att bli Tysklands mäktigaste och farligaste man: Der Führer

Övriga skådespelare: Matthew Modine, Peter Stormare, Julianna Margulies, Liev Schreiber, Stockard Channing

Regi: Christian Duguay

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Vore det upp till mig skulle den här filmen vara obligatorisk i all undervisning världen runt. Det här är en historia som alla måste ha fullständigt klar för sig; det enda som behövs för att ondskan ska frodas är att de goda förblir passiva. Det är så mycket lättare än vi tror att som hel nation bli hypnotiserad och paralyserad av onda krafter; Hitler är ett strålande exempel på det. Som film finns det inte mycket att gräla på; Kontrasten mellan mjukt och hårt ljus skapar en fantastisk spänning mellan det onda och det goda, fotot är snyggt, skådespelarna spelar på toppen av sin förmåga och manuset är väl genomarbetat. Ljudet är stundtals lite för mycket och kan nästan upplevas som påträngande men det kanske är syftet? Allt emellanåt är effektljuden helt strålande; i ett flyganfall blev jag faktiskt så rädd av det oväntade smällandet så jag höll på att sätta en bit morot i halsen. Något som stör mig är språket; det blir liksom inte detsamma när Hitler och hans närmaste krets alla pratar engelska med tydlig brittisk accent. Sitt språk till trots har Robert Carlyle lyckats fånga stora delar av Hitlers kroppsspråk och obehagliga blick. Han lyckas med all önskvärd tydlighet framställa Der Führer som en man som innerst inne var fruktansvärt rädd och mån om att med alla medel bevisa att han inte var svag.
Måtte vi alla ta ansvar för att aldrig upprepa den här delen av historien.

Starkaste citatet: "The only thing necessary for evil to flourish is for good men to do nothing." - Edmund Burke

Mitt betyg: 4

Läs mer om filmen...
Se trailer

Redemption: The Stan Tookie Williams Story

Storyn i korta drag: Stan "Tookie" Williams (Jamie Foxx) är en verklig värsting. Hela hans liv har kantats av grovt våld och kriminalitet och han är grundare av det fruktade "Crips L.A. street gang". När han nu sitter dödsdömd i ett av USAs mest välbevakade fängelser blir han kontaktad av journalisten Barbara Becnel (Lynn Whitfield) som vill göra hans livs historia till en bok. Under resans gång växer en osannolik vänskap fram, en vänskap som tillsammans med Stans nyfunna tro gör honom ångerfull och i behov av att göra bot och bättring - en resa som leder fram till den osannolika Nobelpris-nomineringen. Baserat på en verklig händelse.

Övriga skådespelare: CCH Pounder

Regi:Vondie Curtis-Hall

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Jamie Foxx är helt klart en av vår tids största karaktärsskådespelare. Han är verkligen Stan "Tookie Williams". Även Lynn Whitfield är helt suverän i den här filmen, liksom alla andra projekt hon ger sig in i. Det är en oerhört stark historia det här och den väcker många frågor. Finns det verkligen förlåtelse för allt? Kan alla förändras? Förtjänar alla verkligen en ny chans? På många sätt en ganska rå film, men oj vad den väckte många tankar! Foxx och Whitfields prestationer och deras samspel är solklart värt minst en fyra men, nja: som helhet räcker det nog inte fullt så långt. Dock en mycket sevärd film, om inte annat som ett starkt inlägg i dödsstraffsdebatten.

Vackraste repliken: "You come here and you attack me in the name of God? This is not God! I'm not hearing God's voice. God is not about hate and revenge; God is about forgiveness and repentance."

Mitt betyg: 3

Läs mer om filmen...

Diary of a mad black woman

Storyn i korta drag: Charles (Steve Harris) och Helen (Kimberly Elise) verkar leva i ett lyckligt äktenskap. Charles är en framgångsrik och prisbelönt advokat och tillsammans lever de ett liv i lyx. Allt vore perfekt om inte ytan vore just bara yta. Som en blixt från klar himmel finner sig Helen plötsligt utslängd från sitt hem och ersatt av en annan kvinna. Var tar man vägen efter 18 års äktenskap med en man som gjort allt för att avskärma en från sin familj? Har man en mormor (Tyler Perry) med pistol och känsla för att skipa rättvisa så är svaret ganska självklart: hem till Madea!

Övriga skådespelare: Shemar Moore, Cicely Tyson, Tamara Taylor

Regi: Darren Grant

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Som alltid när det gäller Tyler Perrys produktioner så blandas humor och allvar på ett ganska härligt sätt. På samma sätt finns det också flera tydliga och angelägna budskap. I Diary of a mad black woman är det framförallt dessa fem:
1. För att bli verkligt lycklig är det en nödvändighet att kunna förlåta även det som egentligen inte går att förlåta.
2. Låt ingen annan än du definiera vem du är. När du ger upp delar av din identitet för att passa bättre in i någon annans liv har du förlorat dig själv.
3. Man vet att man har förlåtit först när man har tillfälle att hämnas men väljer att låta bli därför att man helt enkelt inte har behov av det längre.
4. Ingen är felfri. Vi gör alla fel men förtjänar alla en ny chans - alla gör fel men ingen är fel.
5. Det är läskigt att utvecklas och gå framåt i livet. Rygga inte tillbaka från det som kan ge dig lycka för att du är rädd eller för att det gamla invanda känns tryggare. Det är värt att ta risker i livet, först då kan vi finna större lycka än vi trott var möjligt.

Det finns mycket budskap och mycket humor men den där riktiga glöden i humorn och djupet i allvaret som fanns i Madea's family reunion saknas här. Jag har dessutom lite svårt att verkligen känna kärlekshistorian mellan Helen och Orlando, det känns helt enkelt inte trovärdigt.

Vackraste repliken: "When somebody hurts you they take power over you, if you don't forgive them then they keeps the power. Forgive him baby and after you forgive him, forgive yourself."

Mitt betyg: 3

Läs mer om filmen...
Se trailer

Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan

Storyn i korta drag: Borat Sagdiyev (Sacha Baron Cohen) är en välkänd TV-personlighet i hemlandet Kazachstan. Tillsammans med producenten Azamat (Ken Davitian) och ett filmteam åker han till USA, eller som han själv säger: US and A, för att där lära sig mer om livet i staterna och den amerikanska kulturen. Allt detta för att sedan kunna lära ut och praktisera det i hemlandet. Att säga att den Kazachstanska och den amerikanska kulturen krockar vore en underdrift i stil med att säga att påven är svagt religiös.

Övriga skådespelare: Pamela Anderson

Regi: Larry Charles

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Ja kära nån, vad säger man? Just i detta fallet är det nog lättare att säga vad den här filmen inte är; den är inte långtråkig, inte smidig, inte snyggt filmat på något sätt, inte politiskt korrekt för fem öre och inte smaklig överhuvudtaget.
Men visst är det roligt alltemellanåt, här och där blir jag till och med arg på mig själv för att jag skrattar åt så sjuka och plumpa saker, men jag antar att det är det som är tanken med filmen. Det här är ju naturligtvis satir, men i mitt tycke måste bra satir "at the end of the day" bottna i värme och respekt för det man driver med och det finns inget av det i denna film. Till sist ett litet tips: ät ingenting i samband med att du ser Borat. Jag vet inte hur många gånger filmen var så osmaklig att jag höll på att få upp salladen jag åt. Om nu bara någon kan berätta för mig hur jag ska göra mig av med den hemska minnesbilden av den nakne producenten så är jag beredd att lämna dessa 80 minuter av mitt liv bakom mig.

Skönaste one-linern: "Gypsy, who is this woman you have shrunk?" ~ Borat ser för första gången i sitt liv en Barbie-docka

Mitt betyg: 2

Läs mer om filmen...
Se trailer

Direktøren for det hele

Storyn i korta drag: Ravn (Peter Gantzler) driver ett framgångsrikt IT-företag som han nu har tänkt sälja. De isländska företagarna som ska köpa företaget vill förhandla direkt med direktören för det hela och det är här Ravns problem och filmens story börjar. "Direktören för det hela" finns inte på riktigt, utan är ett begrepp som Ravn hittat på när han behövt skylla obekväma beslut på någon. Ravn löser problemet genom att anställa en halvt om halvt misslyckad skådespelare (Jens Albinus) som får ge "Direktören för det hela" ett ansikte. Men vad händer när det visar sig att direktören under flera år skickat mer eller mindre underliga mail till de anställda och gett dem minst sagt varierade bilder av vem han är?

Övriga Skådespelare: Iben Hjejle, Mia Lyhne, Henrik Prip, Casper Christensen

Regi: Lars von Trier

Jag såg filmen på: DVD

Min kommentar: Någon sa en gång att "en bra komedi får en att skratta flera dagar efteråt"; så var det med Direktøren for det hele. Det här var riktigt härligt! En frisk fläkt i filmvärlden i allmänhet och den danska humorsvängen i synnerhet. Det må vara en sliten fras, men Lars von Trier är ett geni. Det sköna med den här filmen i jämförelse med hans tidigare verk är att om man bara vill bli road och inte behöva tänka för mycket så funkar detta alldeles utmärkt. Vill man hitta djup och andra nivåer i den så går det också men det är absolut inte påtvingat. De många ryckiga klippen skapar en snabb, skön känsla genom hela filmen och de udda kameravinklarna i kombination med en varierande ljudupptagning gör att man lyckas hålla koncentrationen hela vägen fram. Skrivbords-sexet är ju egentligen ganska vågat, till och med för von Trier, men på något sätt upplevs det bara som en rolig scen - inte ekivok.

Skönaste one-linern: "Er du 100 procent idiot!?"

Mitt betyg: 4

Läs mer om filmen...
Se trailer